Flugfiske

Efter en mycket lång natt kom vi slutligen fram till Mörrum med endast en kortare felkörning vilket man får kalla för en smärre succé. Av någon anledning skulle vi nämligen åka mitt i natten utan möjlighet att sova vare sig före eller under resans gång. Detta mest pga ett ständigt fnissande vilket ju närmare Mörrum vi kom urartade för att slutligen väl framme, nå sitt crescendo.

 
Troligen var meningen att när vi kommit fram skulle ha strossat långs Mörrums ån och tittat på morgonpigga gelikar. Dock väl framme var jag den enda som sakta lunkade ner mot ån eller snarare små sprang för att leta reda på någonstans att kissa.

Efter en mycket snabb titt på pool 1 och ett konstaterande av att "jaha, här såg det bra ut " återvände jag mot parkeringen . I bilen befann sig mina två kompanjoner som bestämt si för att försöka sova en stund, detta återigen utan särskilt gott resultat. Fnissandet och skrattet låg fortfarande i centrum.

Åter till vissenligheterna, vi befinner oss på klassisk laxmark. Laxfisket i Mörrum är en riktigt gammal tradition och ån har alltid tillhört den svenska kronan. Den finns omnämnd redan 1231 i Valdermar II:s jordebok.
Detta kanske inte säger jättemycket men för mig har Mörrum alltid varit ett av dessa platser jag bara måste besöka. Att jag just detta året även börjat med tvåhands fiske och därför nu begett mig ner hit gör att saken känns än mer spännande. Tänk om en nybörjare som jag får på en lax, tänk om.

Närmare 2 timmar spenderades i bilen innan vi slutligen kunde bege oss ner mot laxens hus för att lösa ut våra fiskekort. Väl framme stod det på skylten att den inte skulle öppna förrän 1 timme senare än vad vi trodde.
Detta gjorde att jag drabbades av smärre panik medan mina fiskekompanjoner drog en lättnande suck över att kunna få sova en timme till. Bestört slog jag mig ner på bänken utanför laxens hus medan mina vänner sakta lunkade tillbaka mot bilen.

Då, just då hördes ljudet av en nyckel gå in i låset som öppnade dörren till den stundande premiären för mig  i Mörrums ån.

Med glada stämmor betalade vi våra kort och passade samtidigt på att köpa tygmärken med texten"mörrum kronolaxfiske" och en poolguide. Att vi skulle bo i håvstugan som ligger alldeles intill Kungsforsen gjorde ju absolut inte saken sämre.      

Efter en liten välkomst whisky och fotografering drog vi på oss vår  utrustning och vara klara för att blöta våra flugor.

Tanken vara att kliva hela vägen upp mot pool 32 men en smärre felbedömning av antalet lager kläder som behövdes gjorde att trots vadarutrustning var vi dygnblöta innanför. Vi var ju faktiskt på sydligare bredgrader än vi normalt brukar befinna oss på.

Vi tog oss i alla fall upp till pool 20 där Hasse slog stopp och tog plats, Anders stannade i pool 21 medans jag själv gick upp till pool 22.

Efter ett mycket svagt agerande från min sida lyckades jag sätta fast flugan redan efter 5 min. Självklart hade jag själv inte med mig något tafsmatrial vilket gjorde att det bara vara att vandra tillbaka ner till pool 20 och Hasse.

Ny tafs fluga och krok knyts på och jag är klar för fiske igen. Stannar kvar i pool 20 för att testa lyckan på nacken.

Bara vetskapen av att här finns riktigt stor lax och öring gör att fisket blir ruggigt spännande.

Knappt 2 minuter senare kommer Anders gåendes. Jag ser direkt att det inte finns vare sig skjutklump eller runningline kvar på rullen.

"Det bara gick...det bara gick" säger Anders med ett långt ansikte.

Både jag och Hasse utbryter i ett "VA?? är det sant"

Anders berättar hela händelseförloppet för oss, att det likt ett ånglok hade fisken bara vandrat nedströms. Att Anders försökt sätta press på fisken då linan brast. Tyvärr hade linan lag sig runt en sten vilket gjorde att backningen gått av.

Hasse och Anders bestämmer sig för att gå tillbaka ner till håvstugan för att knyta på nya linor och samtidigt passa på att äta. Själv stannar jag kvar för att fiska.

Timmarna passerar och rundorna i pool 21 blir många när jag plötsligt får på Anders lina. Jag lyckas få in linan till land och känner att den sitter fast. Försöker på lite olika sätt lirka loss linan med utan resultat. Bestämmer mig för att försöka vada ut till den punkt där det sitter fast. Knyter fast linan runt ett träd för att enkelt kunna lokalisera vart den sitter. Halvvägs ut tar jag tag i lina och drar skjutklumpen kommer loss men fortfarande sitter tafsen fast.

Tänk om fisken sitter kvar där på andra sida vad gör jag då, hinner jag tänka innan jag med ett bestämt tag drar i linan igen och den här gången går tafsen av.

Det viktigaste var för mig att se till att om fiske nu suttit fast på andra sida kom loss. En mycket rolig detalj i hela detta händelseförlopp var att tafsen satt fast på den punkt som fisken tog fluga på. Det betyder alltså att fiske efter rushen återvänt till ståndpunkten.

Jag lyfter mobil och ringer till Hasse för att berätta om min fångst. Strax därpå bestämmer jag mig för att ta ännu en runda. När jag tagit mig ca 10 meter nedströms kommer ett så klassiskt öringpåslag att hjärtat hoppar till, tyvärr utan resultat. Gör ett antal försök till men den här gången vill det sig inte, "ja ja", tänker jag "det finns hopp".

Slår mig ner på marken och häller upp en kopp kaffe, samtidigt hörs en välkänd stämma bakom mig säga "Hej älskling". Det är Anders som kommit tillbaka och gläds över min fångst.

Anders berättar att det varit på laxerian och fått i sig både god mat och dryck, låter gott tänker jag men här finns inte tid för sånt. Dessutom har jag ju ätit ett äpple och tagit mig en kaka.

Vi vadar ut ännu en gång i pool 21 för att ta oss en runda igen.

Naturen här i Mörrum är väldigt vacker och det är en fröjd att bara sitta ner och njuta, det blir ännu en kopp kaffe och lite tid för eftertanke.

Nedför slänten kommer vår vän Flisan, han har åkt direkt efter jobbet för att möta upp med oss här i Mörrum. Samtidigt kommer Hasse tillbaka efter flera rundor nere i pool 17. Det blir en del snack och kontroll av varandras utrustning innan vi bestämmer oss för att gå upp till pool 23.

Det blir några kast här med innan det återigen är dags för lite förfriskningar. Otålig som jag är kan jag dock inte sitta särskilt länge innan det börjar klia i benen, de finns ju där det gäller bara att överlista dem.

Plockar ut två flugor som jag vet brukar leverera öring bra åt mig och beger mig ner mot pool 21 igen fast på motsatt sida. När jag kommer ner sätter jag mig ner en stund och ser ut över vattnet, hur går strömmen, vart ligger stenarna? Nu är jag väldigt laddad och känner att det är nu det gäller, nu ska jag ta mig en fisk.

Försiktigt lägger jag ut och får bra längd på linan vilket gör att den fint sveper ner över ståndplatserna.

Jag fiskar av hela sträcka och kommer ner till nacken som ligger i pool 20 när jag bestämmer mig för att ta om.

Vandrar sakta tillbaka upp med stora funderingar i mitt huvud, varför tog inte fisken. Tänker att kanske den  är mer försiktigt och bestämmer mig för att knyta på mer tafs.

Sitter en stund och tar en sista kopp kaffe, klockan börjar bli sent och det är dags att snart röra sig ner mot håvstugan.

Återigen ger jag mig på pool 21 arbetar mig sakta och successivt nedströms, precis när jag närmar mig kröken igen kommer ännu ett kraftigt öringpåslag. Dessa hugg går bara inte att ta fel på, de är så distinkta och kraftfulla att har man en gång känt de så längtar man efter dem igen.  Visst vore det ännu lite roligare om de ville hugga ordentligen med, det går ju inte att förneka.

Telefonen ringer, det är Hasse som ringer för att säga att de nu är tillbaka i håvstugan och att de väntar på att jag skall komma tillbaka så de kan gå att äta.

Klockan är mycket och om knappt 45 min stänger restaurangen.

Eftersom jag nu under hela dagen endast fått i mig ett äpple och två kakor så tvingas jag inse att mat måste jag få i mig något  för att klara morgondagen.

Jag tar mig tillbaka mot håvstugan med kortare stopp hela vägen ner.

Väl nere i håvstugan är stämningen god, jag byter om snabbt och vi kan bege oss mot laxerian. Väl tillbaka bjuds det på olika förfriskningar och kvällen hinner bli sen innan vi slutligen kommer i säng.

Morgonen gryr och sömnigt öppnar vi ögonen en och en. Ny dag, nya tag är mitt motto och ivern från igår finns fortfarande där. Idag gäller det, sista försöket. Jag är snabb med att få i mig frukost och väntar otåligt på att få städa stugan så jag kan ta mig iväg.

"Gå du" säger de andra "vi grejar det här" och jag säga att i det läget tvekade jag inte en sekund. Nu gäller det!

Tar mig upp till pool 17 där jag blöter flugan för första gången denna nya dag. Med raska kliv tänker jag att jag skall återkomma hit lite senare idag. Det blir även ett snabbare stopp i pool 21 igen men mitt mål är pool 31.

Under min vandring uppströms mot pool 31 slås jag av hur troligt vackert här är trots att jag redan nämnt detta en gång så är det verkligen värt att poängtera detta.

Vacker natur och vackra strömmar men något så fruktansvärt varmt. Solen har brutit igen det tunna molnen och nu värmer det på rejält. Det är bara att inse att jag återigen är fel kläd.

Men just nu tänker jag inte mycket på det utan vilken påverkan kan detta ha för fisken, måste jag möjligen byta fluga?

Jag tar mig hela vägen upp till pool 32, här gör jag mina första kast. Forsen är fin kanske något strid för mitt flugval.

Jag stannar dock inte länge utan beger mig ner till pool 31. Här finns det mycket bra fiskbara ytor, fina vadningsområden och storslagen natur. Jag låter flugan stryka närmare nacken gång på gång men inte heller denna gång lyckas jag överlista fisken.

Det blir en del kast även i djuprännan efter forsen utan resultat.

Vandrar ner till pool 30 där det blir stopp igen, vadar ut samtidigt som det kommer en hästtransport på vägen ner mot parkeringen.

Två hästar tas ut kärran och släpps ut i hagen som ligger alldeles intill ån. Fölet utav dessa två verkar alldeles överlycklig över att komma ut medans den äldre sakta och lugnt bara böjer sig ner för att äta av det alldeles färska gröna gräset.

Det är alltså fler en jag som njuter av en alldeles underbar vår dag.

Telefonen ringer så jag blir sittande en stund och samtalar. Solen värmer gott och allt känns bara skönt Bestämmer mig för att vandra nedströms för att leta reda på mina kompanjoner och se hur det gått för dem, har de haft mer lycka än mig månne?

Inte långt nedströms träffar jag på trion som inte de heller haft någon lycka. De vill vandra uppströms till pool 32 och Rosendal och jag är inte sen att haka på. Under förutsättningen att vi går på motsatt sida jag själv varit på. Detta godkänns och vår vandring påbörjas.

När vi kommer fram till pool 31 bestämmer jag mig för att vandra ut över hängbron och göra ett försök på samma ställe som tidigare fast från motsatt sida.

Hasse tar plats på fastlandet en bit ovanför mig.

Här ser jag snabbt att det är vadbart  och jag hoppar i. Låter flugan svepa ner i fina bågar nedanför den första forsen men icke, det vill sig bara inte.

Nej nu är det dags för något radikalt, något som gör att fisken reagerar, på med en orange fluga med gröna gummiben.

Under tiden har jag sett att det ör möjligt att vada ytterligare ett stycke ut. Vattnet når hög upp när jag passerar djuphålan som skiljer ön från grundet.

Härifrån har jag ett perfekt utgångsläge, nu kan jag nå andra sidan och få fluga att passera perfekt framför nacken. Avståndet är långt vilket gör att jag använder mig av fullt bakkast för att nå fram bra.

Flugan sveper i härliga bågar precis framför nacken gång på gång, lite längre nu tänker jag och får på ett bra kast.

I slutet av svepet händer det, det suger i och fisk sitter på kroken. Den börjar omedelbart välva i vattnet och jag känner att den inte är någon jättestorlek som sitter på kroken men tillräckligt för att mätta min iver en stund i alla fall. Fisken vänder och vandrar rakt mot mig passerar bara någon meter utanför mig, den fortsätter en bit upp innan den stannar i strömmen.

Jag vänder mig om för att se om Hasse finns tillgänglig för assistans men icke, bestämmer mig då för att snabbt ta mig in till land och att så snart som möjligt få ta på fisken för att kunna släppa denna fri.

Fisken trycker härligt flera gånger ner mot botten men nu går det undan. Över djuphålan igen och snabbt in mot land.

Väl framme vid land befinner sig fisken precis framför mig och snabbt som ögat får jag ta på den. Det är en fin öring som färgat om sig för att återigen vandra ut i havet.

En bit över 50 cm mäter fisken och jag är nöjd.

Ett snabbt kort på fisken för att sedan återsätta den i sitt rätta element. Får hålla den en stund i vattnet och ser hur otroligt vackra djur detta är. Så slanka smidiga och otroligt starka, Underbart!

Till slut har den samlat tillräckligt med kraft och simmar iväg, lycka till tänker jag.

Men ett leende som sitter från örat till öra beger jag mig snabbt mot mina kompanjoner som redan tagit sig runt till den andra stranden. Det blir en del gratulationer och tittande på kortet av fiske innan vi beger oss nedströms.

Dagen börjar lida mot sitt slut och det blir bara smärre stopp för kast.  När jag slutligen bestämmer mig för att ge upp är det med en god känsla i kroppen. Min första tur, premiären i Mörrums ån gav mig en fin öring. Kanske inte av den största sort men otroligt fin. Naturen är fantastisk och strömmarna otroliga. Jag är nöjd, inte mätt men nöjd.

Hit skall jag återvända var så säker och då, då kanske.