Flugfiske

I förrgår vi vi på ultraljudet som sagt. Jag var kraftigt nervös måste jag erkänna, så pass att jag knappt vågade titta på skärmen. Det är ju mitt andra barn som är på väg och jag kan inte minnas att jag var så nervig inför första. Så fick jag ju se att barnets hjärta slog och då släppte det.
Jag kan ta allt annat, downs syndrome, blind eller hörselskadad men det viktigaste är att se att hjärtat slår. Barnmorskan kontrollerade hela bebisen och konstaterade att inget fel fanns. Dessutom var det en livlig liten krabat som låg där inne, sparkade, slog och lyfte på stjärten om vart annat.
Men så fort barnmorskan försökte se vad det var för kön så knep den ihop benen. Det var med en lättnad jag gick därifrån och resten av dagen befann man sig i ett glädjerus.

Nu vet jag att den lever och ser bra ut och kanske även vad det var för kön.. ;)

I topp hos google just nu!

Idag är det dags för det där som de flesta av oss blivande föräldrar tycker är så skoj men samtidigt kanske lite spännande. Vi ska få se vår nya bebis på ultraljudet.

Bara att hålla tummarna för att allt går bra för visst är man en aningens nervös.

Topp blogg på msn google yahoo

Vad tror ni, gör jag fel i att "återinföra" modet med kraftig bonnbränna? Tycker att det är rätt skönt nu när armarna inte längre är solbrända utan sakta börjar ändra färg från röd till brun.
Sen ser det ju riktigt snyggt ut när man tar på sig ett linne, blir ju liksom lite extra då....

Åter till visenligheter, inget fiske idag som sagt. Men det har varit en mycket trevlig bröllopsdag med god mat och lite gott att dricka till.
Bra att ta lite brake från kastövningen ibland för då hinner man reflektera över vad man gjorde som var bra och vad man gjorde som var mindre bra.

En sak står klar från igår i alla fall, jag behöver ett nytt spö. Det är snett och vint, laddar dåligt och har totalt utslitna spöringar. Men jag förlåter det (spöt) de har ju x antal år på nacken så det är nog dags för pension ändå.

Återstår bara att se vad det dlir för spö, jag är väldigt inne på guideline och deras Lpxe, är det någon som har invändningar mot det?

Topp hos Google  just nu

Så, nu har jag gjort den första ansningen av det som är tänkt att föreställ mitt skägg. Vet inte riktigt om jag kan hålla med om att det är skägg utan det känns mer som ludd eller tuvor med hår.
Är ju inte så att man är pur ung längre, börjar faktiskt närma mig 30 nu men nå skägg verkar inte vilja infinna sig.
Säkert finns det fler som jag....eller?

Aj aj aj, får ju absolut inte glömma att det är bröllopsdag idag. Vore inte bra......

Jaha, nu dag nya tag...eller nåt sånt i alla fall. Värmen är verkligen påtaglig just nu och det märks när man försöker sova. Bor i en etage med sovrummen precis under taket så solen värmer upp rummen ganska bra. Tyckte att jag lyckas vädra ut rätt bra igår men ändå vaknade både jag, min fru och vår dotter kring 4 bläcket. Det har visserligen vår dotter gjort sedan hon vart sjuk för ett par veckor sedan och nu inte vill ligga i sin egen säng utan hellre mellan mamma och pappa.
vilket jag inte tycker är så konstigt för även jag vill ju gärna ligga brevid min fru... ;)

22 grader och sol förutspås det att vi skall få idag och som det verkar ser det ut som att hela veckan skall bli bra med veckart väder och strålande sol. Kul för dem som tar studenten och de som har skolavslutning men kanske något värre för de poliser som skall se till ordningen under dessa dagar. Bara hoppas på det bästa och att man slipper läsa om tragedier i någon av våra tidningar.

Nej nu får det bli en kopp kaffe och sen bär det tillbaka till arbetet igen, se nu till att ha en bra dag så hörs vi senare.

Tillbaka efter en kort strapats distans mässigt sätt men som vanligt hade jag svårt att slita mig från vattnet.



Så här ser det ut vid "mitt" hemmavatten.

Efter en liten misstolkning om hur djup en mindre forsnacke var och som fick till följd att jag gott fick sätta mig opp på cykeln och trampa runt ån kom jag slutligen ut till min tänkte "övningplats".

En härlig bottenyta enbart bestående av sand och en sol som stod högt upp på himlen gjorde att man hade det lite extra skänt just idag.

Som tidigare övades switchcast flitig med en del inlägg av snakeroll och snap T.

Färdigheten i att klara av fina presentationer från switchen förbättras dagligen känns det  som just nu. En detalj som jag lade märke till var att jag fick längre och mer "aggresivt" skjut i linan om jag minskade linbåge vid vändningen. Nu får jag väl be att erfarna kastare in dödar mig för mitt påstående... ;)

En sak som förbättrades ytterligare under dagen var att den förargliga men dock så återkommande tailing loops äntligen fick en förklaring, nu återstår bara att se om det kommer hålla i sig till nästa gång.


Efter ett tag vadade jag nedströms den bild ni ser och förvånades över hur grunt det  var. Oftast nådde inte vattnet upp högre än till knäna, vilket är både positvt och spännade för framtida strapatser.
Ett par abborrar blev det, dock ingen så pass stor att den är värd att rapportera om här, kan ju ha med vädret att göra...

Igår gav jag er ett visdomens ord men idag skall jag ge mig själv ett och det låter...

Bli kung över ditt eget vatten så lär du dig kunna andras.

Så nu beger jag mig ut för att träna lite kastteknik, att påstå att vädret skulle vara dåligt är väl fel. Hoppas ni alla har en underbar dag utomhus och för er som jobbar...tycker synd om er.

Ett litet ord om den där alex schulman som inte tål att se ammande mammor ute, hoppas för allt i världen jag slipper se dig sittandes någonstans med en burgare i handen eller en kall öl.

God morgon på er alla fisketokar och självklart alla ni andra som inte lider av denna sjukdom. Vi ser ut att få ännu en dag med strålande som och temperturer som badälskande soldykare njuter av.
Kan väl inte påstå att jag inte njuter av solen och värmen fast jag blir lätt lite kinkig när jag brännt mig och anser att solen gärna får hålla sig borta någon dag eller två.
Men inte skall väl jag med min önskan förstöra för alla er andra....

Nej, som det ser ut just nu skall jag försöka uthärda denna dag på jobbet som börjat allt annat än bra och sedan ta mig ner till ån för lite kastträning. Förhoppningsvis kommer jag kunna ta lite bilder som jag senare under dagen kan visar er.

Nej, se nu till att njuta i fulla drag av en strålande dag för man vet ju aldrig hur sommaren kommer arta sig.

Over and out....

---

Så, hjärtligt välkomna alla flugfiske intresserade till min lilla blogg angående  flugfiske. Skall i denna blogg försöka fånga er uppmärksamhet genom spännande reportage och om möjligt lite tester av utrustning och fiskeplatser.
Mitt namn är David och jag har flugfiskat i 14 år och sysslat med fiske i över 20 år så en del om fiske kan jag om jag ändock motvilligt erkänna att matrial och utrustning inte är min absolut starkaste sida. Dock är jag en jäkel på att fånga fisk  ;) .

Så läs och njut av de reportage som kommit upp hitills och så vill  jag önska er alla ett gott fiske år.

Så, två dagar vid stranden avklarade. Visst härligt väder har vi men för en som jag som alltid bränner mig måste jag väl erkänna att jag inte njuter av att ligga blixtstilla och bara bränna i solen.

Nej, se till att familjen kom ner till stranden, lite kaffe och kaka sen bar det av ut i vattnet för att se om fiskelyckan skulle infinna sig.
Vadade ut i bara badbyxor och t-shirt med förväntnigen att jag snart skulle få vända upp igen med förkrympta genitalier... Men ack så fel jag hade, vattnet var fakstiskt skönt alernativ så domnade snart benen bort pga de envist nappande abborrarna.
En liten nymf av koppartråd fick idag de mest av fiskarna att stiga och ta min fluga.  En intressant iaktagelse jag gjorde var att när en fisk tagit, främst abborre och fisken drillades mot mig följde åtskilliga andra efter och vände för när de såg mig. Kan de ha med hiralkin i fiskvärlden att göra? Hur som helst är det något att komma ihåg.

Utvadad till magen och med kast som nådde än djupare vatten plockades fisk på fisk när äntligen ett kraftigare hugg kom. Fisken stretade bra men med min något överdimesionerade utrustning så fick den snart ge med sig. En abborre på en bit över 30 cm landades, iaktogs för att sedan släppas.
Åtskilliga fina bitar följde sedan innan jag vart tvungen att vada in till en något otålig familj.

Dag 2 gjorde jag samma sak igen, flugspöt packat för strandresan. Vattet var nu många gånger grumligare än föregående dag och kanske var det därför inga större bitar, värda att rapportera om landades. Men däremot fick jag öva på min kastteknik, något som jag finner otroligt skoj. Snap T, Switch, Voodo och det hederliga rollcastet tränades med ett överaskade gott resultat. Kan visserligen ha och göra med att jag så gjort mycket ihärdigt den senaste tiden men som alltid blir man nöjd när man ser att linan når längre distanser än tidigare och att rörelserna känns bra.

Tyvärr har jag inga bilder att visa er från dessa dagar eftersom kameran glömdes hemma men jag kanske kan kompensera det genom att ge er ett visdomens ord...

Ha alltid ett flugspö till hands eftersom du aldrig vet när du når ett vatten som du bara "måste" pröva.

Peace and love!!!

Vi hade bestämt oss för att ge villingsberg ett försök i april 08 då vi via kedjeåsens mobilsvar fått reda på att de tillåtit fiske innan vägarna blivit skrapade. Det är ju något som gladde mig mycket då jag anser att tidigt vårfiske är bland det roligast man kan göra.

Vi var 5 personer som bestämt oss att trotsa kylan och bege oss ut i den kalla vårluften, men när jag vaknade kl 07:00 och tittade ut genom fönstret och men en viss panik insåg att det under natten fallit mer är 15 cm nysnö insåg jag att vår lilla dagstripp var i fara.
Telefonen gick varm under en stund och slutligen visade det sig att två av mina fiskekompanjoner hoppat av. Som vanligt stod dock min radarpartner vid min sida och efter bara en kort stund satt jag i bilen tillsammans med Hasse.

Villingsberg ligger bara ett par mil utanför Örebro och tillhör Kedjeåsens fisk som sköter om inte bara inplanteringen av fisk utan även ansvarar för själva fiskeodligen. Området är väldigt vackert och är också mycket välbesökt vissa dagar. Just idag skulle vi dock vara väldigt ensamma.

Väl framme låg där Svarttjärn framför oss, tillsynes alldeles lugn på grund av all den vita snön men med en ganska kraftigt västvind som krusar vattnet och som just namnet antyder, svart. Svarttjärn är tillsammans med Trehörningen  de sjöar som avsatts för enbart flugfiske. Under vinterhalvåret är det fiskeförbud i båda sjöarna vilket gör att vårfisket blir väldigt spännande.

Vi hade knappt hunnit kliva ur bilen innan vi hörde ljudet av en bil kommandes mot oss, det var vår vän Jarmo och tillika vår chef som även han trots snön bestämt sig för att det skulle bli fiske denna dag. Det hinner bli en kopp kaffe innan utrustningen sätts ihop och jag som vanligt är snabb med att rusa iväg ner mot vattnet.
Trots att jag fiskat i så många år kan jag inte lyckas bli kvittt med den där ivern, den biter mig lika hårt varje gång jag får ett spö i handen och ser vatten...


Som alla andra som fiskat i samma vatten ett antal gånger har även jag mitt favoritställe, mitt ställe ligger på andra sidan av sjön och jag måste ju erkänna att jag glädjer mig åt att sjön inte är alltför stor då jag varje gång knappt kan bärga mig över att få lägga ut det där första kastet och att promenaden dit verkar lika lång varje gång.

Väl på plats inser jag att jag kanske inte valde allt klokt i att envist bege mig till favoritplatsen. Vinden ligger på ganska så hårt och med tanke på att de just börjat snöa igen så får jag jobba ganska hårt med att komma ut.

Första kastet ut, små korta knyck in igen, lyfter och lägger ut igen. Små kort knyck tillbaka och direkt, där satt den.
Kan knappt tro att det är sant, andra kastet och fisk på redan. Tankarna rusar likt varje gång man har fisk på men framför allt hinner jag tänka "detta är inte en alltför dålig plats detta". 
Fina kraftfulla gungningar i spöt och en varm känsla i kroppen. Upp kommer en mycket fin regnbåge i kanon form på strax över kilot.

Fortsätter trots den påtagliga vinden att kasta på den västra sidan men utan resultat. När jag påbörjar min vandring tillbaka runt sjön lägger mina kompanjoner sina första kast.  Jarmo rör sig ganska snabbt ut till den halvö som finns i sjön och testar lyckan på en brygga som sedan länge sett sina bästa dagar. 


Samma igen, det dröjer inte länge förräns Jarmo´s spö  reses upp i luften och ett agressivt morr hörs från rullen. 
Själv befinner jag mig på motsatt sida och i ett läge där jag inte är särskilt behjälplig utan kan lugnt tittapå under hela drillningen. Hasse som skyndat till hjälper Jarmo efter lite om och men att landa en fin röding i håven.  

Vilken underbart och underlig dag det varit hittils, trots att så kort tid har redan två stycken mycket vackra fiskar landats i våra håvar. 

Men min lycka verkar ha vänt och som brukligt förslyttar jag mig succesivt längs strandkanten. Ytterligare en fisk tar betet på andra sidan. Denna gång är det Hasse som har turen med sig, en härlig drillning med många skrik från rullen och ett spänt spö kan värma vem som helst, kanske än mer ju idag.

När jag är åter vid stranden närmast bilarna, kliver ytterligare en fisk på hos Jarmo. Helt fantastiskt tänker jag, men jag måste väl medge att nu tycker jag nog att det börjar bli min tur att kroka en. Denna gång märks det väl att det är en mycket större fisk som tagit drillningen hinner hålla på en stund innan det suger tag i mitt spö. 
Man kan ju fundera över hur det kommer sig att det väldigt ofta nappar när jag står och tittar eller tänker på annat?


Med en väldig fart styr fisken rätt ut i sjön, spöt står  i det närmaste som ett U och hjärtat pumpar igång på allvar igen. Det bockar och bänder ordentligt, rullen skriker, lite lägre än vanligt eftersom den är blöt. Men kärleken till denna "sport" är fantastisk att få känna huggen med bara händerna, dessa lätta spö som bänder, ivern att fånga fisken, det är helt enkelt fantastiskt. Efter ett par minuter ger fisken med sig och upp kommer en riktigt pjäs på 2-3 kilo.

Hasse och Jarmo har rört sig tillbaka mot mig för att ta en fika, en fika som man märker hos dem vi gjort oss förtjänta av. Att befinna sig ute denna dag är underbart, snön ligger som ett täcke över att och döljer den gröna skogen. Tystnaden är påtaglig och det är inte långt från att man blir spirituell...


Jarmo beger sig hemåt för att möta upp sin dotter och ta med henne tillbaka till oss, man hoppas ju på att även hon skall få kroka en av mörkrets kraftpaket. Medans jag och Hasse tar oss runt sjön tillbaka till min favoritplats. Vinden har mojnat nästan helt nu och man kan njuta fullt ut av den svenska naturen.

Hasse har under flera turer till karlsdal som är ytterligare ett av kedjeåsens sportfiskeområden inte lyckats fånga en regnbåge. De turer som vi gjort tillsammans har han enbart lyckats bärga flera fina rödingar som om det skulle var dåligt...
Därför ger jag honom chansen på min absoluta hot-spot. Här ver jag exakt hur botten ser ut och hur man skall fiska fluga för att kunna locka till hugg, får jag ingen fisk på andra platser brukar denna plats aldrig svika mig.

Själv ställer jag mig på motsatt sida av viken. det blir ett flertal kast innan jag ser Hasse lyfta spöt i ögonvrån. När jag tittar upp ser jag hur Hasse backar backåt för att slutligen bara var millimeter från att fullständigt falla handlöst bakåt. Ett gott skratt ekar över sjön innan jag skyndar till för att hjälpa. 


Hasse förklarar att han hade fullt med löslina ute och att fisken tagit precis intill kanten, varpå Hasse försökt spänna upp linan utan att lyckast och därför samtidigt baka bakåt. Visst, han må förklara situationen hur många gånger han vill, kul var det i alla fall. Fina bukter som vanligt men det slutar självklart i håven. Upp kommer en mycket vacker och stark regnbåge på dryga kilo.

Men nu får Hasse gott ta sina grejer och flytta sig från "min" plats"...

Kasten svävar ut över vattnet gång på gång men så som tidigare under dagen dröjer det inte alltför  många kast innan nästa hugg kommer. Den här gången mer ordentligt mer kraftfullt. 
Fisken drar linan en bra bit ut i viken innan den stannar, de kraftfulla hugget följt av de härliga vickningarna kan inte misstas, det är en öring som tagit flugan.


Kampen är hård och den är mycket motvillig till att ge upp men slutligen har den inget val utan får se sig själv besegrad. Upp kommer en underbart vacker öring, helt brunfärgad och vackra fenor. En sådan skapelse som annars inte är alltför vanlig att se i p&t sjöar. Leendet är stort och fångsten är för dagen fulländad. Det hinner självklart bli en till för Jarmo när han kommit tillbaka men dottern hans går tyvärr lottlös från sjön.



Det tidiga vår fisket eller kanske i detta fall, ett sent vinterfiske är aldrig att underskatta. Har ni möjliheten, ge er ut och försök fånga fisken som stått orörd under hela vinter, befinn er i en alldeles otrloig natur och framför allt njut av tystnaden den rena luften och allt det moder Svea har att erbjuda. 

     


  

Efter en mycket lång natt kom vi slutligen fram till Mörrum med endast en kortare felkörning vilket man får kalla för en smärre succé. Av någon anledning skulle vi nämligen åka mitt i natten utan möjlighet att sova vare sig före eller under resans gång. Detta mest pga ett ständigt fnissande vilket ju närmare Mörrum vi kom urartade för att slutligen väl framme, nå sitt crescendo.

 
Troligen var meningen att när vi kommit fram skulle ha strossat långs Mörrums ån och tittat på morgonpigga gelikar. Dock väl framme var jag den enda som sakta lunkade ner mot ån eller snarare små sprang för att leta reda på någonstans att kissa.

Efter en mycket snabb titt på pool 1 och ett konstaterande av att "jaha, här såg det bra ut " återvände jag mot parkeringen . I bilen befann sig mina två kompanjoner som bestämt si för att försöka sova en stund, detta återigen utan särskilt gott resultat. Fnissandet och skrattet låg fortfarande i centrum.

Åter till vissenligheterna, vi befinner oss på klassisk laxmark. Laxfisket i Mörrum är en riktigt gammal tradition och ån har alltid tillhört den svenska kronan. Den finns omnämnd redan 1231 i Valdermar II:s jordebok.
Detta kanske inte säger jättemycket men för mig har Mörrum alltid varit ett av dessa platser jag bara måste besöka. Att jag just detta året även börjat med tvåhands fiske och därför nu begett mig ner hit gör att saken känns än mer spännande. Tänk om en nybörjare som jag får på en lax, tänk om.

Närmare 2 timmar spenderades i bilen innan vi slutligen kunde bege oss ner mot laxens hus för att lösa ut våra fiskekort. Väl framme stod det på skylten att den inte skulle öppna förrän 1 timme senare än vad vi trodde.
Detta gjorde att jag drabbades av smärre panik medan mina fiskekompanjoner drog en lättnande suck över att kunna få sova en timme till. Bestört slog jag mig ner på bänken utanför laxens hus medan mina vänner sakta lunkade tillbaka mot bilen.

Då, just då hördes ljudet av en nyckel gå in i låset som öppnade dörren till den stundande premiären för mig  i Mörrums ån.

Med glada stämmor betalade vi våra kort och passade samtidigt på att köpa tygmärken med texten"mörrum kronolaxfiske" och en poolguide. Att vi skulle bo i håvstugan som ligger alldeles intill Kungsforsen gjorde ju absolut inte saken sämre.      

Efter en liten välkomst whisky och fotografering drog vi på oss vår  utrustning och vara klara för att blöta våra flugor.

Tanken vara att kliva hela vägen upp mot pool 32 men en smärre felbedömning av antalet lager kläder som behövdes gjorde att trots vadarutrustning var vi dygnblöta innanför. Vi var ju faktiskt på sydligare bredgrader än vi normalt brukar befinna oss på.

Vi tog oss i alla fall upp till pool 20 där Hasse slog stopp och tog plats, Anders stannade i pool 21 medans jag själv gick upp till pool 22.

Efter ett mycket svagt agerande från min sida lyckades jag sätta fast flugan redan efter 5 min. Självklart hade jag själv inte med mig något tafsmatrial vilket gjorde att det bara vara att vandra tillbaka ner till pool 20 och Hasse.

Ny tafs fluga och krok knyts på och jag är klar för fiske igen. Stannar kvar i pool 20 för att testa lyckan på nacken.

Bara vetskapen av att här finns riktigt stor lax och öring gör att fisket blir ruggigt spännande.

Knappt 2 minuter senare kommer Anders gåendes. Jag ser direkt att det inte finns vare sig skjutklump eller runningline kvar på rullen.

"Det bara gick...det bara gick" säger Anders med ett långt ansikte.

Både jag och Hasse utbryter i ett "VA?? är det sant"

Anders berättar hela händelseförloppet för oss, att det likt ett ånglok hade fisken bara vandrat nedströms. Att Anders försökt sätta press på fisken då linan brast. Tyvärr hade linan lag sig runt en sten vilket gjorde att backningen gått av.

Hasse och Anders bestämmer sig för att gå tillbaka ner till håvstugan för att knyta på nya linor och samtidigt passa på att äta. Själv stannar jag kvar för att fiska.

Timmarna passerar och rundorna i pool 21 blir många när jag plötsligt får på Anders lina. Jag lyckas få in linan till land och känner att den sitter fast. Försöker på lite olika sätt lirka loss linan med utan resultat. Bestämmer mig för att försöka vada ut till den punkt där det sitter fast. Knyter fast linan runt ett träd för att enkelt kunna lokalisera vart den sitter. Halvvägs ut tar jag tag i lina och drar skjutklumpen kommer loss men fortfarande sitter tafsen fast.

Tänk om fisken sitter kvar där på andra sida vad gör jag då, hinner jag tänka innan jag med ett bestämt tag drar i linan igen och den här gången går tafsen av.

Det viktigaste var för mig att se till att om fiske nu suttit fast på andra sida kom loss. En mycket rolig detalj i hela detta händelseförlopp var att tafsen satt fast på den punkt som fisken tog fluga på. Det betyder alltså att fiske efter rushen återvänt till ståndpunkten.

Jag lyfter mobil och ringer till Hasse för att berätta om min fångst. Strax därpå bestämmer jag mig för att ta ännu en runda. När jag tagit mig ca 10 meter nedströms kommer ett så klassiskt öringpåslag att hjärtat hoppar till, tyvärr utan resultat. Gör ett antal försök till men den här gången vill det sig inte, "ja ja", tänker jag "det finns hopp".

Slår mig ner på marken och häller upp en kopp kaffe, samtidigt hörs en välkänd stämma bakom mig säga "Hej älskling". Det är Anders som kommit tillbaka och gläds över min fångst.

Anders berättar att det varit på laxerian och fått i sig både god mat och dryck, låter gott tänker jag men här finns inte tid för sånt. Dessutom har jag ju ätit ett äpple och tagit mig en kaka.

Vi vadar ut ännu en gång i pool 21 för att ta oss en runda igen.

Naturen här i Mörrum är väldigt vacker och det är en fröjd att bara sitta ner och njuta, det blir ännu en kopp kaffe och lite tid för eftertanke.

Nedför slänten kommer vår vän Flisan, han har åkt direkt efter jobbet för att möta upp med oss här i Mörrum. Samtidigt kommer Hasse tillbaka efter flera rundor nere i pool 17. Det blir en del snack och kontroll av varandras utrustning innan vi bestämmer oss för att gå upp till pool 23.

Det blir några kast här med innan det återigen är dags för lite förfriskningar. Otålig som jag är kan jag dock inte sitta särskilt länge innan det börjar klia i benen, de finns ju där det gäller bara att överlista dem.

Plockar ut två flugor som jag vet brukar leverera öring bra åt mig och beger mig ner mot pool 21 igen fast på motsatt sida. När jag kommer ner sätter jag mig ner en stund och ser ut över vattnet, hur går strömmen, vart ligger stenarna? Nu är jag väldigt laddad och känner att det är nu det gäller, nu ska jag ta mig en fisk.

Försiktigt lägger jag ut och får bra längd på linan vilket gör att den fint sveper ner över ståndplatserna.

Jag fiskar av hela sträcka och kommer ner till nacken som ligger i pool 20 när jag bestämmer mig för att ta om.

Vandrar sakta tillbaka upp med stora funderingar i mitt huvud, varför tog inte fisken. Tänker att kanske den  är mer försiktigt och bestämmer mig för att knyta på mer tafs.

Sitter en stund och tar en sista kopp kaffe, klockan börjar bli sent och det är dags att snart röra sig ner mot håvstugan.

Återigen ger jag mig på pool 21 arbetar mig sakta och successivt nedströms, precis när jag närmar mig kröken igen kommer ännu ett kraftigt öringpåslag. Dessa hugg går bara inte att ta fel på, de är så distinkta och kraftfulla att har man en gång känt de så längtar man efter dem igen.  Visst vore det ännu lite roligare om de ville hugga ordentligen med, det går ju inte att förneka.

Telefonen ringer, det är Hasse som ringer för att säga att de nu är tillbaka i håvstugan och att de väntar på att jag skall komma tillbaka så de kan gå att äta.

Klockan är mycket och om knappt 45 min stänger restaurangen.

Eftersom jag nu under hela dagen endast fått i mig ett äpple och två kakor så tvingas jag inse att mat måste jag få i mig något  för att klara morgondagen.

Jag tar mig tillbaka mot håvstugan med kortare stopp hela vägen ner.

Väl nere i håvstugan är stämningen god, jag byter om snabbt och vi kan bege oss mot laxerian. Väl tillbaka bjuds det på olika förfriskningar och kvällen hinner bli sen innan vi slutligen kommer i säng.

Morgonen gryr och sömnigt öppnar vi ögonen en och en. Ny dag, nya tag är mitt motto och ivern från igår finns fortfarande där. Idag gäller det, sista försöket. Jag är snabb med att få i mig frukost och väntar otåligt på att få städa stugan så jag kan ta mig iväg.

"Gå du" säger de andra "vi grejar det här" och jag säga att i det läget tvekade jag inte en sekund. Nu gäller det!

Tar mig upp till pool 17 där jag blöter flugan för första gången denna nya dag. Med raska kliv tänker jag att jag skall återkomma hit lite senare idag. Det blir även ett snabbare stopp i pool 21 igen men mitt mål är pool 31.

Under min vandring uppströms mot pool 31 slås jag av hur troligt vackert här är trots att jag redan nämnt detta en gång så är det verkligen värt att poängtera detta.

Vacker natur och vackra strömmar men något så fruktansvärt varmt. Solen har brutit igen det tunna molnen och nu värmer det på rejält. Det är bara att inse att jag återigen är fel kläd.

Men just nu tänker jag inte mycket på det utan vilken påverkan kan detta ha för fisken, måste jag möjligen byta fluga?

Jag tar mig hela vägen upp till pool 32, här gör jag mina första kast. Forsen är fin kanske något strid för mitt flugval.

Jag stannar dock inte länge utan beger mig ner till pool 31. Här finns det mycket bra fiskbara ytor, fina vadningsområden och storslagen natur. Jag låter flugan stryka närmare nacken gång på gång men inte heller denna gång lyckas jag överlista fisken.

Det blir en del kast även i djuprännan efter forsen utan resultat.

Vandrar ner till pool 30 där det blir stopp igen, vadar ut samtidigt som det kommer en hästtransport på vägen ner mot parkeringen.

Två hästar tas ut kärran och släpps ut i hagen som ligger alldeles intill ån. Fölet utav dessa två verkar alldeles överlycklig över att komma ut medans den äldre sakta och lugnt bara böjer sig ner för att äta av det alldeles färska gröna gräset.

Det är alltså fler en jag som njuter av en alldeles underbar vår dag.

Telefonen ringer så jag blir sittande en stund och samtalar. Solen värmer gott och allt känns bara skönt Bestämmer mig för att vandra nedströms för att leta reda på mina kompanjoner och se hur det gått för dem, har de haft mer lycka än mig månne?

Inte långt nedströms träffar jag på trion som inte de heller haft någon lycka. De vill vandra uppströms till pool 32 och Rosendal och jag är inte sen att haka på. Under förutsättningen att vi går på motsatt sida jag själv varit på. Detta godkänns och vår vandring påbörjas.

När vi kommer fram till pool 31 bestämmer jag mig för att vandra ut över hängbron och göra ett försök på samma ställe som tidigare fast från motsatt sida.

Hasse tar plats på fastlandet en bit ovanför mig.

Här ser jag snabbt att det är vadbart  och jag hoppar i. Låter flugan svepa ner i fina bågar nedanför den första forsen men icke, det vill sig bara inte.

Nej nu är det dags för något radikalt, något som gör att fisken reagerar, på med en orange fluga med gröna gummiben.

Under tiden har jag sett att det ör möjligt att vada ytterligare ett stycke ut. Vattnet når hög upp när jag passerar djuphålan som skiljer ön från grundet.

Härifrån har jag ett perfekt utgångsläge, nu kan jag nå andra sidan och få fluga att passera perfekt framför nacken. Avståndet är långt vilket gör att jag använder mig av fullt bakkast för att nå fram bra.

Flugan sveper i härliga bågar precis framför nacken gång på gång, lite längre nu tänker jag och får på ett bra kast.

I slutet av svepet händer det, det suger i och fisk sitter på kroken. Den börjar omedelbart välva i vattnet och jag känner att den inte är någon jättestorlek som sitter på kroken men tillräckligt för att mätta min iver en stund i alla fall. Fisken vänder och vandrar rakt mot mig passerar bara någon meter utanför mig, den fortsätter en bit upp innan den stannar i strömmen.

Jag vänder mig om för att se om Hasse finns tillgänglig för assistans men icke, bestämmer mig då för att snabbt ta mig in till land och att så snart som möjligt få ta på fisken för att kunna släppa denna fri.

Fisken trycker härligt flera gånger ner mot botten men nu går det undan. Över djuphålan igen och snabbt in mot land.

Väl framme vid land befinner sig fisken precis framför mig och snabbt som ögat får jag ta på den. Det är en fin öring som färgat om sig för att återigen vandra ut i havet.

En bit över 50 cm mäter fisken och jag är nöjd.

Ett snabbt kort på fisken för att sedan återsätta den i sitt rätta element. Får hålla den en stund i vattnet och ser hur otroligt vackra djur detta är. Så slanka smidiga och otroligt starka, Underbart!

Till slut har den samlat tillräckligt med kraft och simmar iväg, lycka till tänker jag.

Men ett leende som sitter från örat till öra beger jag mig snabbt mot mina kompanjoner som redan tagit sig runt till den andra stranden. Det blir en del gratulationer och tittande på kortet av fiske innan vi beger oss nedströms.

Dagen börjar lida mot sitt slut och det blir bara smärre stopp för kast.  När jag slutligen bestämmer mig för att ge upp är det med en god känsla i kroppen. Min första tur, premiären i Mörrums ån gav mig en fin öring. Kanske inte av den största sort men otroligt fin. Naturen är fantastisk och strömmarna otroliga. Jag är nöjd, inte mätt men nöjd.

Hit skall jag återvända var så säker och då, då kanske.