Flugfiske

I förrgår vi vi på ultraljudet som sagt. Jag var kraftigt nervös måste jag erkänna, så pass att jag knappt vågade titta på skärmen. Det är ju mitt andra barn som är på väg och jag kan inte minnas att jag var så nervig inför första. Så fick jag ju se att barnets hjärta slog och då släppte det.
Jag kan ta allt annat, downs syndrome, blind eller hörselskadad men det viktigaste är att se att hjärtat slår. Barnmorskan kontrollerade hela bebisen och konstaterade att inget fel fanns. Dessutom var det en livlig liten krabat som låg där inne, sparkade, slog och lyfte på stjärten om vart annat.
Men så fort barnmorskan försökte se vad det var för kön så knep den ihop benen. Det var med en lättnad jag gick därifrån och resten av dagen befann man sig i ett glädjerus.

Nu vet jag att den lever och ser bra ut och kanske även vad det var för kön.. ;)

I topp hos google just nu!