Flugfiske

Vi hade bestämt oss för att ge villingsberg ett försök i april 08 då vi via kedjeåsens mobilsvar fått reda på att de tillåtit fiske innan vägarna blivit skrapade. Det är ju något som gladde mig mycket då jag anser att tidigt vårfiske är bland det roligast man kan göra.

Vi var 5 personer som bestämt oss att trotsa kylan och bege oss ut i den kalla vårluften, men när jag vaknade kl 07:00 och tittade ut genom fönstret och men en viss panik insåg att det under natten fallit mer är 15 cm nysnö insåg jag att vår lilla dagstripp var i fara.
Telefonen gick varm under en stund och slutligen visade det sig att två av mina fiskekompanjoner hoppat av. Som vanligt stod dock min radarpartner vid min sida och efter bara en kort stund satt jag i bilen tillsammans med Hasse.

Villingsberg ligger bara ett par mil utanför Örebro och tillhör Kedjeåsens fisk som sköter om inte bara inplanteringen av fisk utan även ansvarar för själva fiskeodligen. Området är väldigt vackert och är också mycket välbesökt vissa dagar. Just idag skulle vi dock vara väldigt ensamma.

Väl framme låg där Svarttjärn framför oss, tillsynes alldeles lugn på grund av all den vita snön men med en ganska kraftigt västvind som krusar vattnet och som just namnet antyder, svart. Svarttjärn är tillsammans med Trehörningen  de sjöar som avsatts för enbart flugfiske. Under vinterhalvåret är det fiskeförbud i båda sjöarna vilket gör att vårfisket blir väldigt spännande.

Vi hade knappt hunnit kliva ur bilen innan vi hörde ljudet av en bil kommandes mot oss, det var vår vän Jarmo och tillika vår chef som även han trots snön bestämt sig för att det skulle bli fiske denna dag. Det hinner bli en kopp kaffe innan utrustningen sätts ihop och jag som vanligt är snabb med att rusa iväg ner mot vattnet.
Trots att jag fiskat i så många år kan jag inte lyckas bli kvittt med den där ivern, den biter mig lika hårt varje gång jag får ett spö i handen och ser vatten...


Som alla andra som fiskat i samma vatten ett antal gånger har även jag mitt favoritställe, mitt ställe ligger på andra sidan av sjön och jag måste ju erkänna att jag glädjer mig åt att sjön inte är alltför stor då jag varje gång knappt kan bärga mig över att få lägga ut det där första kastet och att promenaden dit verkar lika lång varje gång.

Väl på plats inser jag att jag kanske inte valde allt klokt i att envist bege mig till favoritplatsen. Vinden ligger på ganska så hårt och med tanke på att de just börjat snöa igen så får jag jobba ganska hårt med att komma ut.

Första kastet ut, små korta knyck in igen, lyfter och lägger ut igen. Små kort knyck tillbaka och direkt, där satt den.
Kan knappt tro att det är sant, andra kastet och fisk på redan. Tankarna rusar likt varje gång man har fisk på men framför allt hinner jag tänka "detta är inte en alltför dålig plats detta". 
Fina kraftfulla gungningar i spöt och en varm känsla i kroppen. Upp kommer en mycket fin regnbåge i kanon form på strax över kilot.

Fortsätter trots den påtagliga vinden att kasta på den västra sidan men utan resultat. När jag påbörjar min vandring tillbaka runt sjön lägger mina kompanjoner sina första kast.  Jarmo rör sig ganska snabbt ut till den halvö som finns i sjön och testar lyckan på en brygga som sedan länge sett sina bästa dagar. 


Samma igen, det dröjer inte länge förräns Jarmo´s spö  reses upp i luften och ett agressivt morr hörs från rullen. 
Själv befinner jag mig på motsatt sida och i ett läge där jag inte är särskilt behjälplig utan kan lugnt tittapå under hela drillningen. Hasse som skyndat till hjälper Jarmo efter lite om och men att landa en fin röding i håven.  

Vilken underbart och underlig dag det varit hittils, trots att så kort tid har redan två stycken mycket vackra fiskar landats i våra håvar. 

Men min lycka verkar ha vänt och som brukligt förslyttar jag mig succesivt längs strandkanten. Ytterligare en fisk tar betet på andra sidan. Denna gång är det Hasse som har turen med sig, en härlig drillning med många skrik från rullen och ett spänt spö kan värma vem som helst, kanske än mer ju idag.

När jag är åter vid stranden närmast bilarna, kliver ytterligare en fisk på hos Jarmo. Helt fantastiskt tänker jag, men jag måste väl medge att nu tycker jag nog att det börjar bli min tur att kroka en. Denna gång märks det väl att det är en mycket större fisk som tagit drillningen hinner hålla på en stund innan det suger tag i mitt spö. 
Man kan ju fundera över hur det kommer sig att det väldigt ofta nappar när jag står och tittar eller tänker på annat?


Med en väldig fart styr fisken rätt ut i sjön, spöt står  i det närmaste som ett U och hjärtat pumpar igång på allvar igen. Det bockar och bänder ordentligt, rullen skriker, lite lägre än vanligt eftersom den är blöt. Men kärleken till denna "sport" är fantastisk att få känna huggen med bara händerna, dessa lätta spö som bänder, ivern att fånga fisken, det är helt enkelt fantastiskt. Efter ett par minuter ger fisken med sig och upp kommer en riktigt pjäs på 2-3 kilo.

Hasse och Jarmo har rört sig tillbaka mot mig för att ta en fika, en fika som man märker hos dem vi gjort oss förtjänta av. Att befinna sig ute denna dag är underbart, snön ligger som ett täcke över att och döljer den gröna skogen. Tystnaden är påtaglig och det är inte långt från att man blir spirituell...


Jarmo beger sig hemåt för att möta upp sin dotter och ta med henne tillbaka till oss, man hoppas ju på att även hon skall få kroka en av mörkrets kraftpaket. Medans jag och Hasse tar oss runt sjön tillbaka till min favoritplats. Vinden har mojnat nästan helt nu och man kan njuta fullt ut av den svenska naturen.

Hasse har under flera turer till karlsdal som är ytterligare ett av kedjeåsens sportfiskeområden inte lyckats fånga en regnbåge. De turer som vi gjort tillsammans har han enbart lyckats bärga flera fina rödingar som om det skulle var dåligt...
Därför ger jag honom chansen på min absoluta hot-spot. Här ver jag exakt hur botten ser ut och hur man skall fiska fluga för att kunna locka till hugg, får jag ingen fisk på andra platser brukar denna plats aldrig svika mig.

Själv ställer jag mig på motsatt sida av viken. det blir ett flertal kast innan jag ser Hasse lyfta spöt i ögonvrån. När jag tittar upp ser jag hur Hasse backar backåt för att slutligen bara var millimeter från att fullständigt falla handlöst bakåt. Ett gott skratt ekar över sjön innan jag skyndar till för att hjälpa. 


Hasse förklarar att han hade fullt med löslina ute och att fisken tagit precis intill kanten, varpå Hasse försökt spänna upp linan utan att lyckast och därför samtidigt baka bakåt. Visst, han må förklara situationen hur många gånger han vill, kul var det i alla fall. Fina bukter som vanligt men det slutar självklart i håven. Upp kommer en mycket vacker och stark regnbåge på dryga kilo.

Men nu får Hasse gott ta sina grejer och flytta sig från "min" plats"...

Kasten svävar ut över vattnet gång på gång men så som tidigare under dagen dröjer det inte alltför  många kast innan nästa hugg kommer. Den här gången mer ordentligt mer kraftfullt. 
Fisken drar linan en bra bit ut i viken innan den stannar, de kraftfulla hugget följt av de härliga vickningarna kan inte misstas, det är en öring som tagit flugan.


Kampen är hård och den är mycket motvillig till att ge upp men slutligen har den inget val utan får se sig själv besegrad. Upp kommer en underbart vacker öring, helt brunfärgad och vackra fenor. En sådan skapelse som annars inte är alltför vanlig att se i p&t sjöar. Leendet är stort och fångsten är för dagen fulländad. Det hinner självklart bli en till för Jarmo när han kommit tillbaka men dottern hans går tyvärr lottlös från sjön.



Det tidiga vår fisket eller kanske i detta fall, ett sent vinterfiske är aldrig att underskatta. Har ni möjliheten, ge er ut och försök fånga fisken som stått orörd under hela vinter, befinn er i en alldeles otrloig natur och framför allt njut av tystnaden den rena luften och allt det moder Svea har att erbjuda.